Artikeln ifrågasätter myten om medelklassen genom att jämföra en "okvalificerad" arbetares goda levnadsstandard på 1960-talet med dagens låga löner, trots liknande eller högre kvalifikationer. Huvudorsaken till lönesänkningarna anges vara fackföreningarnas försvagade förhandlingsposition, vilket exemplifieras med stålarbetaren Rob Stanley och köttförpackningsindustrin. Företag som Iowa Beef Packers revolutionerade industrier genom att flytta produktion, rekrytera invandrare och bekämpa fackföreningar, vilket ledde till kraftiga lönesänkningar. Artikeln belyser också skillnaden i fackligt engagemang mellan arbetare och tjänstemän, där tjänstemän ofta har en "Bob Cratchit"-attityd och inte ser fackföreningar som relevanta. Även om automatisering och outsourcing har minskat antalet jobb, argumenteras det för att den största segern för den anti-fackliga rörelsen är att försvaga arbetarnas förhandlingskraft.