Theodor W. Adorno (1903-1969) var en framstående tysk filosof, sociolog, kompositör och musikteoretiker, känd som en av Frankfurtskolans viktigaste företrädare. Han är mest känd för sitt samarbete med Max Horkheimer i verket "Upplysningens dialektik", som analyserar människans kamp mot naturen och hur teknologi leder till samhälleligt tvång och självförnekelse. Adorno var verksam vid Johann Wolfgang Goethe-universitetet och Institut für Sozialforschung i Frankfurt, men emigrerade till USA under 1930-talet innan han återvände till Tyskland 1950. Hans filosofi influerades av och kritiserade Psykoanalys och västerländsk marxism, och han menade att den civiliserade människan förnekar sin natur, vilket leder till lidande. Inom musikteorin förespråkade han Arnold Schoenberg och Alban Bergs Tolvtonsteknik som ett uttryck för framsteg, samtidigt som han kritiserade Igor Stravinskijs neoklassiska Estetik.