Artikeln belyser den akuta humanitära krisen på Lesbos efter branden i det överfulla flyktinglägret Moria, där tusentals människor, inklusive många barn, förlorade sina hem och lever under svåra förhållanden. Författaren kritiserar EU:s nuvarande flyktingpolitik, som präglas av stängda gränser och ekonomiska avtal med Turkiet för att håklla flyktingar borta, samt den inrikespolitiska debattens fokus på "integrationsskulden" istället för internationell solidaritet. Texten argumenterar för att branden borde fungera som en väckarklocka för EU att utveckla en mer solidarisk och systematisk approach för att ta hand om fler nödställda flyktingar, med Tysklands utrikesminister som ett positivt exempel. Artikeln betonar att flyktingkrisen är lika påtaglig nu som under 2015 och att det är både verklighetsfrånvänt och omoraliskt att ignorera de krigsdrabbade och förföljda i migrationsdebatten.