Industriella revolutionen, som dramatiskt ökade välstånd och livslängd, var inte oundviklig och uppstod i Europa, inte Kina, trots Kinas tidigare vetenskapliga framsteg. Joel Mokyr menar att Europas unika kultur av konkurrensinriktad vetenskaplig och intellektuell utveckling, driven av politisk fragmentering, möjliggjorde radikal innovation och framsteg. Kinas enade imperium och byråkrati prioriterade stabilitet, vilket hämmade den typ av intellektuell konkurrens som fanns i Europa. En avgörande faktor var Europas övergång till "användbar kunskap" (Industriella upplysningen), där vetenskaplig forskning syftade till att förbättra materiellt välstånd, vilket ledde till genombrott på 1800-talet. Denna skillnad resulterade i Europas snabba teknologiska och ekonomiska tillväxt, medan Kina, trots sin tidigare storhet, kämpade mot den Europeiska moderniteten.